Sjukdomen
Oroa er inte, kära läsare; jag är fullt frisk. Men jag såg nyss "Sjukdomen", andra delen av serien "Torka aldrig tårar utan handskar" och eftersom min vardag är ganska händelselös just nu så hade jag tänkt skriva lite mer om serien istället för vad jag har gjort på sistone.
Jag hade en del invändningar mot första delen, men dessa berodde nästan enbart på det faktum att jag hade läst boken. Andra delen (som kommer i bokform först nästa år) fick mig att inse hur grymt välgjord den här serien är när man får bort boktänket och bara tar det man ser för vad det är. Precis som den första delen är den andra delen snyggt filmad, välspelad och regin känns inspirerad. Speciellt imponerande är skådespeleriet, som är klanderfritt ända ner till den minsta birollen. Ganska imponerande med tanke på seriens begränsade budget.
Jag hade en del invändningar mot första delen, men dessa berodde nästan enbart på det faktum att jag hade läst boken. Andra delen (som kommer i bokform först nästa år) fick mig att inse hur grymt välgjord den här serien är när man får bort boktänket och bara tar det man ser för vad det är. Precis som den första delen är den andra delen snyggt filmad, välspelad och regin känns inspirerad. Speciellt imponerande är skådespeleriet, som är klanderfritt ända ner till den minsta birollen. Ganska imponerande med tanke på seriens begränsade budget.
Det ska väl dock sägas att "Torka aldrig tårar utan handskar" inte är något för den känslige tittaren. Den första delen må ha hetat "Kärleken", men redan där fick man veta att katastrofen lurade bakom hörnet. I "Sjukdomen" kommer katastrofen närmare: både Rasmus och Benjamin tvingas konfrontera sina föräldrar, samtidigt som sjukdomen letar sig in i deras bekantskapskrets. Det finns en riktigt påträngande undergångsstämning i "Sjukdomen" som gör den betydligt starkare än den första delen; det får mig nästan att rysa iför tanken på vad det sista avsnittet har att bjuda på. Sista delen heter så att säga "Döden", så vi kan ju knappast räkna med något lyckligt slut.
Torka aldrig tårar utan handskar
Idag har jag gjort något som jag sällan gör. Jag har sett något på TV som "alla" har sett. Jag såg första delen i serien "Torka aldrig tårar utan handskar". Serien är baserad på Jonas Gardells romantrilogi med samma namn och handlar om två unga homosexuella män som träffas i Stockholm julen 1982 - samtidigt som Aidsepidemin kommer till Sverige. Mitt intryck är överlag positivt, men samtidigt tror jag att första delen i serien hade kunnat göras bättre.
Mitt största problem med den första delen är att SVT har försökt pressa in bokens alla trådar – Rasmus och Benjamins uppväxt, deras äventyr i Stockholm, familjesituationen, de homosexuellas situation i Sverige, Aidsepidemin etc. – i en 60 minuter lång film. Det är svårt nog att göra om en roman till två eller tre timmar film - ska man göra om den till en timme film måste man utelämna vissa delar och fokusera på det väsentliga. Resultatet av att SVT försökt få med allt är att vissa sekvenser reduceras till klipp så korta att de knappt hinner göra nåt intryck alls.
I övrigt håller dock det mesta hög klass. Flera scener är sjukt snyggt filmade och skådespeleriet är genomgående bra. Dock känns manuset lite slött skrivet: jag har boken i färskt minne och det känns som om allt berättande och åtminstone hälften av alla repliker är kopierade rakt av från boken.
Mitt största problem med den första delen är att SVT har försökt pressa in bokens alla trådar – Rasmus och Benjamins uppväxt, deras äventyr i Stockholm, familjesituationen, de homosexuellas situation i Sverige, Aidsepidemin etc. – i en 60 minuter lång film. Det är svårt nog att göra om en roman till två eller tre timmar film - ska man göra om den till en timme film måste man utelämna vissa delar och fokusera på det väsentliga. Resultatet av att SVT försökt få med allt är att vissa sekvenser reduceras till klipp så korta att de knappt hinner göra nåt intryck alls.
I övrigt håller dock det mesta hög klass. Flera scener är sjukt snyggt filmade och skådespeleriet är genomgående bra. Dock känns manuset lite slött skrivet: jag har boken i färskt minne och det känns som om allt berättande och åtminstone hälften av alla repliker är kopierade rakt av från boken.
