Good times ahead
För några månader sen skrev jag att jag skulle ha fullt upp i höst. Jag såg fram emot det men var långt ifrån säkert på att det skulle bli så. Då var Söders husband bara på idéstadiet, Spexet låg långt fram i tiden och ingenting blir ju någonsin helt och hållet som man tänkt sig. Men nu är det höst, Söders Husband väntar på replokalstider och Spexet har dragit igång: jag har varit på ett par måndagsimpron (läs: mer eller mindre två timmars lek och flum) och känner att jag börjar komma in i gruppen.
En (positiv) sidoeffekt av det är att jag upptäckt att man kan ha ganska roligt på Södertörns högskola. Förutom spexträffarna på måndagar har jag även börjat dyka upp på studentbion på onsdagar och spelkvällar som hålls en gång i månaden. Jag har alltid vetat om dem, men aldrig gått dit eftersom jag inte känt någon som brukar vara med. Nu har det visat sig att en stor del av klientelet på bion och spelkvällarna även är med i Spexet. I november ska jag vara med och arrangera något slags spelmässa på Södertörn, och nästa helg är jag bjuden på fest hos en spexmedlem som jag knappt känner. Om mina spexkamrater ska dit dyker nog jag också upp.
Jag tror inte att jag har sett fram emot en höst så här mycket sen 2007 då hösten innebar avfärd till Malaga. Enda fram till maj kommer jag regelbundet att träffa nytt folk och vara med och arbeta mot ett gemensamt mål, något som jag saknat sen teatern försvann. Det känns bra.
En (positiv) sidoeffekt av det är att jag upptäckt att man kan ha ganska roligt på Södertörns högskola. Förutom spexträffarna på måndagar har jag även börjat dyka upp på studentbion på onsdagar och spelkvällar som hålls en gång i månaden. Jag har alltid vetat om dem, men aldrig gått dit eftersom jag inte känt någon som brukar vara med. Nu har det visat sig att en stor del av klientelet på bion och spelkvällarna även är med i Spexet. I november ska jag vara med och arrangera något slags spelmässa på Södertörn, och nästa helg är jag bjuden på fest hos en spexmedlem som jag knappt känner. Om mina spexkamrater ska dit dyker nog jag också upp.
Jag tror inte att jag har sett fram emot en höst så här mycket sen 2007 då hösten innebar avfärd till Malaga. Enda fram till maj kommer jag regelbundet att träffa nytt folk och vara med och arbeta mot ett gemensamt mål, något som jag saknat sen teatern försvann. Det känns bra.
