Jag har en allvarlig sjukdom
Den heter Förmyckus Fritiditis och måste botas snarast. I torsdags förrförra veckan när jag satt och fikade med några kurskamrater efter seminariet berättade några att de skulle varva ner lite i höst. Att de hade för mycket att göra nu. För mig är det tvärtom. Sedan jag slutade med teatern i början av året har jag verkligen haft alltför mycket fritid för mitt eget bästa, och även när jag höll på med teatern hade jag lätt kunnat ha ett lika tidskrävande projekt till vid sidan om. Jag tycker om att ha saker som hände runtomkring mig; deadlines att följa och tider att passa, och det enda som gör anspråk på min tid nu är skolan och fotbollen. I höst hade jag tänkt lägga minst två projekt till den listan. Några alternativ är att:
- Gå med i det nystartade husbandet på Södertörn. Jag var på deras kickoffmöte förrförra veckan och lär nog vara med i höst när de drar igång.
- Gå med i spexgruppen. Jag har ju gjort en artikel om spexarna och de verkar ha väldigt roligt och en härlig sammanhållning i sin grupp. Vad ska jag då göra där? Spela trummor i bandet eller vara ljudtekniker är väl två alternativ. Hellre det förstnämnda än det senare, men det senare är också ett alternativ.
- Engagera mig i kåren på något sätt. Kanske i någon tidning, eller den nystartade idrottsföreningen.
Observera att jag inte väljer mellan ett eller två av de där alternativen, utan överväger att ta mig an alla tre. I höst planerar med andra ord att mer eller mindre bo på Södertörns högskola. Men det känns bra. Nästa år kan mycket väl vara mitt sista som student. Jag vill göra det minnesvärt.
