Alexanders blogg

Oroa er inte, kära läsare; jag är fullt frisk. Men jag såg nyss "Sjukdomen", andra delen av serien "Torka aldrig tårar utan handskar" och eftersom min vardag är ganska händelselös just nu så hade jag tänkt skriva lite mer om serien istället för vad jag har gjort på sistone.

Jag hade en del invändningar mot första delen, men dessa berodde nästan enbart på det faktum att jag hade läst boken. Andra delen (som kommer i bokform först nästa år) fick mig att inse hur grymt välgjord den här serien är när man får bort boktänket och bara tar det man ser för vad det är. Precis som den första delen är den andra delen snyggt filmad, välspelad och regin känns inspirerad. Speciellt imponerande är skådespeleriet, som är klanderfritt ända ner till den minsta birollen. Ganska imponerande med tanke på seriens begränsade budget.

 

Det ska väl dock sägas att "Torka aldrig tårar utan handskar" inte är något för den känslige tittaren. Den första delen må ha hetat "Kärleken", men redan där fick man veta att katastrofen lurade bakom hörnet. I "Sjukdomen" kommer katastrofen närmare: både Rasmus och Benjamin tvingas konfrontera sina föräldrar, samtidigt som sjukdomen letar sig in i deras bekantskapskrets. Det finns en riktigt påträngande undergångsstämning i "Sjukdomen" som gör den betydligt starkare än den första delen; det får mig nästan att rysa iför tanken på vad det sista avsnittet har att bjuda på. Sista delen heter så att säga "Döden", så vi kan ju knappast räkna med något lyckligt slut.