Alexanders blogg

Aunque quedan dos semanas, ya puedo decir con bastante seguridad que eso ha sido el verano mas aburrido de mi vida, o al menos el mas aburrido que puedo recordar. Fui a Dalarna y Gotland en junio, y despues he pasado un mes haciendo mas o menos nada, quedandome despierto hasta 3 por la noche y despertandome a las 12 cuando la familia almuerza. Es bien poder hacer asi por unos dias, pero cuando se lo ha hecho por mas que un mes, se empieza a preguntarse lo que se hace con su vida.

Tenía esperanzas altas para este verano. Casi nada ha ido como había esperado, pero especialmente hay dos cosas que me molestan.
1. No tuve dinero para ir a Malaga, aunque habia ahorrado dinero mas o menos todo el ano. Cuando me dio cuenta de eso, probablemente estropé las vacaciones de un amigo también...
2. Cada fin de semana, casi sin excepción, he intentado a planificar algo. Y cada vez - otra vez, casi sin excepción - los planes han muerto rapidamente, dejandome decepcionado y amargado. A veces realmente no entiendo porque sigue intentando.

Det här inlägget har skrivits på spanska av två anledningar. Dels för att hålla liv i min spanska, dels för att det inte handlar om något annat än hur jävla misslyckad den här sommaren varit. Det ska ingen behöva läsa, den som ändå vill läsa det kan stoppa in det i Google translate, det bör bli en någorlunda läsbar översättning. Jag tror inte att jag hade kunnat skriva nåt så här gnälligt och självömkande på svenska. Det får liksom en distanserande effekt när man skriver det på ett annat språk.

Försöker DN fördumma det svenska folket? Den frågan dyker allt oftare upp i mitt huvud när jag läser tidningens insändardel. Den påminner allt mer om kommentarsfältet på en debattsida: tonläget är ofta högt, skribenterna är bombsäkra på sin sak, men argumenten och resonemangen lyser med sin frånvaro, även i de längre insändarna.

När jag öppnar dagens DN (21 juli) och läser insändardelen möts jag av en halvsideslång artikel där skribenten spyr ut galla över dagens egotrippade ungdom. Hon har till och med gjort sig besväret att ge oss (ja, hon skriver om min generation) ännu ett namn: iEverything. Insändarens ton kan inte beskrivas som något annat än raljerande. Bristen på argument är slående. Skribenten har sett något som styrker hennes teori och bestämt sig för att Så Här Är Det. Det är en sak som jag stör mig på hos många människor: de sätter alltför stor tilltro till sina observationer. Men tänk om det du ser bara är en liten del av verkligheten? Eller ett undantagsfall? 
Hursomhelst: den här insändaren borde inte ha en plats på insändarsidan hos Sveriges största dagstidning. Det finns inte en tillstymmelse till argument, logiska resonemang eller något som skulle kunna övertyga de som inte är lika bergfast övertygade som insändarskribenten.  

 

När vi går till de kortare insändarna blir det inte mycket bättre. Här finns dock ett litet guldkorn: en insändare vid namn ”Politiker – stoppa skenande arrenden”. För att vara så kort är den både ganska väl upplagd och intresseväckande. De andra två insändarna handlar om lavendelfält och förstörda pilträd vid Norr Mälarstrand, och är ungefär lika intressanta och relevanta som de låter.
”SMS till DN” består idag av nio inlägg som har en sak gemensamt: de saknar varje uns av substans. I bästa fall är de simpla påståenden, i värsta fall är de försök till (ofta cynisk) humor eller satir som ofta får mig att sitta med pannan i handflatan. Den delen skulle DN kunna ta bort helt och ersätta den med en till medellång insändare eller två.

 

”Men hallå” kanske någon invänder nu, ”DN är en rikstäckande tidning, den måste låta alla få komma till tals”. Och visst, det är ju sant, men alla har väl lärt sig grundläggande debatteknik? Vi fick lära oss det redan i grundskolan. Belägg dina argument med fakta. Bemöt motståndarsidans argument. Det borde väl åtminstone vara ett minimikrav för att få ta upp en halv sida i DN? Om dagens huvudinsändarskribent tänkt på det hade hon... ja, belagt sina argument med fakta, vilket hon inte har gjort, och kanske nämnt många ungdomars utsatta situation på arbetsmarknaden. Men att ungdomarna kanske kan vara offer, och inte bara förövare i den här situationen fnyser skribenten i det närmaste åt ("...De som bor kvar hemma och vill ha allting gratis. Men mamma, jag har ju inget jobb. Hundögon.")      

 

Jag undrar hur urvalet på DN:s insändarsida går till. Jag menar: de får säkert in tusentals insändare varje dag, de måste väl få in mer genomtänkta inlägg än de som till slut hamnar på insändarsidan? Jag praktiserade på Sigtunabygden (lokaltidning i Märsta/Sigtunaregionen) i två veckor, och la märke till att de, trots ett betydligt mindre material, regelbundet lyckades sätta betydligt mer genomtänkta inlägg på sin insändarsida. Om det som DN publicerar faktiskt är det bästa de får in skulle jag bra gärna vilja veta vilka underverk av mänsklig dumhet det är som refuseras.

Och nej, hur mycket det än låter som det så skriver jag inte det här inlägget enbart på grund av dagens tidning. Jag har läst DN:s insändardel i flera år och regelbundet reagerat på mellanstadieargumentation, dålig humor och tragisk cynism från människor som alla verkar tro att de är den nya Voltaire. Dagens tidning var bara sista droppen. Jag menar: DN är Sveriges största dagstidning. Insändarsidan är en del av deras opinionsbildande arbete. Några minimikrav borde de väl ha i alla fall?

Jag har någon gång haft boken Fånga bilden av Göran Segeholm, men jag kan inte minnas om jag lånade den eller köpte den. Den finns inte på Sollentuna bibliotek, så jag kan inte ha lånat den därifrån. Den finns på Södertörns bibliotek, men jag kan inte minnas att jag lånat någonting därifrån före den här terminen. Enligt min beställningshistorik på Adlibris har jag inte köpt den därifrån. Då återstår två alternativ: antingen köpte jag den på Harrys – och i så fall är den spårlöst borta – eller så fick jag tag på den på… något annat sätt. Kanske lånade jag den av en klasskamrat. Jag kommer verkligen inte ihåg.

Det är lite surt, för jag hade tänkt lära mig fota nu i sommar. Det är verkligen på tiden; jag halvsov mig igenom fotokursen på Journalistik A och medan flera av mina klasskamrater kan fota så är jag knappt bättre än en som nyss la händerna på en systemkamera för första gången. Jag lär med andra ord behöva köpa den där boken, trots att den mycket väl kan ligga och skräpa i någon vrå här i huset...

PS. Jag har varit bortrest en del på sistone, därav bristen på aktivitet i den här bloggen.