Sjukdomen
Oroa er inte, kära läsare; jag är fullt frisk. Men jag såg nyss "Sjukdomen", andra delen av serien "Torka aldrig tårar utan handskar" och eftersom min vardag är ganska händelselös just nu så hade jag tänkt skriva lite mer om serien istället för vad jag har gjort på sistone.
Jag hade en del invändningar mot första delen, men dessa berodde nästan enbart på det faktum att jag hade läst boken. Andra delen (som kommer i bokform först nästa år) fick mig att inse hur grymt välgjord den här serien är när man får bort boktänket och bara tar det man ser för vad det är. Precis som den första delen är den andra delen snyggt filmad, välspelad och regin känns inspirerad. Speciellt imponerande är skådespeleriet, som är klanderfritt ända ner till den minsta birollen. Ganska imponerande med tanke på seriens begränsade budget.
Jag hade en del invändningar mot första delen, men dessa berodde nästan enbart på det faktum att jag hade läst boken. Andra delen (som kommer i bokform först nästa år) fick mig att inse hur grymt välgjord den här serien är när man får bort boktänket och bara tar det man ser för vad det är. Precis som den första delen är den andra delen snyggt filmad, välspelad och regin känns inspirerad. Speciellt imponerande är skådespeleriet, som är klanderfritt ända ner till den minsta birollen. Ganska imponerande med tanke på seriens begränsade budget.
Det ska väl dock sägas att "Torka aldrig tårar utan handskar" inte är något för den känslige tittaren. Den första delen må ha hetat "Kärleken", men redan där fick man veta att katastrofen lurade bakom hörnet. I "Sjukdomen" kommer katastrofen närmare: både Rasmus och Benjamin tvingas konfrontera sina föräldrar, samtidigt som sjukdomen letar sig in i deras bekantskapskrets. Det finns en riktigt påträngande undergångsstämning i "Sjukdomen" som gör den betydligt starkare än den första delen; det får mig nästan att rysa iför tanken på vad det sista avsnittet har att bjuda på. Sista delen heter så att säga "Döden", så vi kan ju knappast räkna med något lyckligt slut.
Torka aldrig tårar utan handskar
Idag har jag gjort något som jag sällan gör. Jag har sett något på TV som "alla" har sett. Jag såg första delen i serien "Torka aldrig tårar utan handskar". Serien är baserad på Jonas Gardells romantrilogi med samma namn och handlar om två unga homosexuella män som träffas i Stockholm julen 1982 - samtidigt som Aidsepidemin kommer till Sverige. Mitt intryck är överlag positivt, men samtidigt tror jag att första delen i serien hade kunnat göras bättre.
Mitt största problem med den första delen är att SVT har försökt pressa in bokens alla trådar – Rasmus och Benjamins uppväxt, deras äventyr i Stockholm, familjesituationen, de homosexuellas situation i Sverige, Aidsepidemin etc. – i en 60 minuter lång film. Det är svårt nog att göra om en roman till två eller tre timmar film - ska man göra om den till en timme film måste man utelämna vissa delar och fokusera på det väsentliga. Resultatet av att SVT försökt få med allt är att vissa sekvenser reduceras till klipp så korta att de knappt hinner göra nåt intryck alls.
I övrigt håller dock det mesta hög klass. Flera scener är sjukt snyggt filmade och skådespeleriet är genomgående bra. Dock känns manuset lite slött skrivet: jag har boken i färskt minne och det känns som om allt berättande och åtminstone hälften av alla repliker är kopierade rakt av från boken.
Mitt största problem med den första delen är att SVT har försökt pressa in bokens alla trådar – Rasmus och Benjamins uppväxt, deras äventyr i Stockholm, familjesituationen, de homosexuellas situation i Sverige, Aidsepidemin etc. – i en 60 minuter lång film. Det är svårt nog att göra om en roman till två eller tre timmar film - ska man göra om den till en timme film måste man utelämna vissa delar och fokusera på det väsentliga. Resultatet av att SVT försökt få med allt är att vissa sekvenser reduceras till klipp så korta att de knappt hinner göra nåt intryck alls.
I övrigt håller dock det mesta hög klass. Flera scener är sjukt snyggt filmade och skådespeleriet är genomgående bra. Dock känns manuset lite slött skrivet: jag har boken i färskt minne och det känns som om allt berättande och åtminstone hälften av alla repliker är kopierade rakt av från boken.
Opepp
Det blev inget rep igår för vi var bara fyra pers, och jag kan surt konstatera att vi blivit färre för varje rep än så länge. Med tanke på alla intresseanmälningar vi fick in på terminstartsmässan trodde jag att det skulle bli lite fart på det här projektet nu, men det var tydligen att hoppas för mycket.
En bra nyhet är dock att jag äntligen blivit registrerad på kursen. Och nu ska vi börja med grävande journalistik. Det ska bli skönt att slippa traggla journalistikforskning ett tag, även om det kommer bli en del sånt den här delkursen också.
En bra nyhet är dock att jag äntligen blivit registrerad på kursen. Och nu ska vi börja med grävande journalistik. Det ska bli skönt att slippa traggla journalistikforskning ett tag, även om det kommer bli en del sånt den här delkursen också.
Ett litet avsked
Idag köpte jag ett nytt anteckningsblock. Sen kollade jag igenom det gamla och blev nästan lite sentimental. Jag antecknar väldigt sparsamt, så en hel del får plats på de 70 sidor som ett vanligt anteckningsblock innehåller. I mitt gamla anteckningsblock har jag anteckningar från Historia C och ända tillbaks till början på Historia A. Och utöver skolanteckningarna: intervjufrågor från praktiken, instruktioner till JDT:s föreställning "Skyddsrum", några versioner av spexbudgeten och Söders Husband-affischer. De senaste två åren av mitt liv i pappersform. Och nu har jag massa tomma blad att fylla med nytt intressant innehåll.
Bortsett den lilla episoden har jag inte gjort så mycket idag. Har varit på mitt första samverkansforum med studentkåren, sen har jag joggat. I morgon är det rep med husbandet. Förhoppningsvis kan vi börja spela på riktigt då, men av Facebook-eventet att döma ser det inte ljust ut :/
Bortsett den lilla episoden har jag inte gjort så mycket idag. Har varit på mitt första samverkansforum med studentkåren, sen har jag joggat. I morgon är det rep med husbandet. Förhoppningsvis kan vi börja spela på riktigt då, men av Facebook-eventet att döma ser det inte ljust ut :/
Ny kula
Jag har länge funderat på att återuppliva den här bloggen, men en sak har alltid kommit i vägen. Det är över ett år sen jag skrev något här senast, och jag har känt att om jag skulle återuppliva bloggen så skulle jag behöva skriva något om vad som hänt under den tiden. Det skulle ha blivit ett långt inlägg, något som jag varken haft motivation eller tid att sätta mig ner och skriva. Å andra sidan ser det ju inte så bra ut om man som bloggare har ett stort svart hål på ett helt år i sin blogg. Men nu är det exakt så det får bli. Jag tvivlar ändå på att några förutom mina närmaste (om ens dom) läser den här bloggen, och de vet förhoppningsvis vad jag haft för mig det senaste året.
